gamla tankar...
Obegripligt hur man kan känna samma ilande känsla i kroppen när man läser lite gamla tankar. Hittade några få men gamla rader skrivna från 2007.. Jag kan fanimej inte fatta att det är fyra år sedan! Det känns som det vore igår, minns allting in i minsta detalj...
Här kommer ett utdrag:
varför måste det vara så här? Varför kan inte allt bara vara som förr? Jag önskar jag kunde ändra på allt det hemska som tidigare skett. Det är inte rättvist. Du finns i mina tankar dygnet runt. Jag oroar mig ständigt för dig. Om du bara visste hur viktig du är för mig. Hur mycket jag behöver dig. Om du ändå bara kunde förstå. Det är du och jag pappa. Min älskade lilla pappa.
Åh, gud hjälpe mig.. Jag kan inte fatta det.. Gud vad ont det gör. Hur ska jag klara mig utan dig?? Hur ska jag orka!? Saknaden är olidlig. Känns som om någon stuckit in kniven och vridit om.
Jag älskar dig!! Kommer jag alltid göra. Jag kommer alltid att va din lilla flicka.
Fyy faan, aldrig har jag mått så jäkla sunkigt. Känns som att det är slut, som att det inte går att leva. Varför? Varför i hela helvetet var detta tvunget att ske nu? Kunde vi inte ha fått några fler år tillsammans. Av med båda föräldrarna på fem år. Det är faan inte sant.
Det gör så jäävla ont! Kom tillbaka lilla pappa!
Vi älskar dej!